Följande citat står på tavlan: “If you destroy the forest then the river will stop flowing, the rains will become irregular, the crops will fail and you will die of hunger and starvation.” – Wangari Maathai
Det är måndag morgon. Eleverna fångas snabbt in i en läsgemenskap som berör och väcker känslor. De verkar lyssna med nyfikenhet när jag (läraren) läser högt ur antologin “Vad håller ni på med?” Samtidigt som läsningen pågår märker jag hur eleverna tittar på bokens framsida: Skogen brinner. Djur och växter utrotas. En kanin tittar på oss med sorg i blicken. Orden slår mot oss; VAD HÅLLER NI PÅ MED?
Boken som fängslar eleverna innehåller ett antal texter som berör tema klimat och i berättelsen om den lilla kolibrin får de höra om en skog som står i brand och djur som flyr. Medan djuren står och tittar på lågorna som slukar deras hem, träder en modig kolibri fram och flyger till närmaste sjö och hämtar en droppe vatten som den släpper över elden. Därefter hämtar den en droppe till, och en till… De andra djuren ser misstroget på och säger; “Du måste sluta, du är för liten, dina vingar kommer att brinna upp, det är ju bara smådroppar.” När kolibrin hör deras uppgivna rop stannar den i luften och säger; “Jag gör så gott jag kan.”
Den här berättelsen öppnar för att samtala med eleverna om fabeln som texttyp och om innehållet som bland annat inspirerat nobelpristagaren Wangari Maathai till att grunda organisationen Green Belt Movement i protest mot den stora avskogningen i Kenya. I boken finns också en text som beskriver Wangari Maathais arbete med hållbar utveckling, demokrati och fred, så vi fortsätter att läsa högt ur boken och pausar under läsningen för att fundera högt tillsammans på vad följande citat kan betyda; “hon tänker globalt, men agerar lokalt”. Det utforskande samtalet fortsätter sedan med fler utdrag ur texten och bland annat samtal kring citatet som står på tavlan. Efter en stund ropar en av eleverna rakt ut; “hon ville vara som kolibrin och inte som de andra djuren. Det är modigt!” Det öppnade för att ge eleverna två frågor att samtala om först parvis och sedan i gruppen; På vilket sätt kan fabeln om kolibrin ge oss hopp om klimatet? Hur kan du inspireras av kolibrin? Dessa frågor och många fler finns i lärarhandledningen som Pär Sahlin, lärare och författare av läromedel och barn- och ungdomsböcker tagit fram.
Tanken med kollektiv läsning är att ge eleverna möjlighet att närma sig klimatfrågan gemensamt och samtidigt fokusera på att öka elevernas läsförståelse och genremedvetenhet. Så småningom ska de även anta poesiutmaningen “Klimathopp” och själva ge röst kring den här frågan. Dessa två texter kan då fungera som inspiration för att få igång tankarna. Att läsa berättelser och faktatexter kollektivt i gymnasiet är värdefullt för eleverna och borde vara lika naturligt som i andra skolstadier. Ingen elev ska lämnas ensam med sin läsning, trots det, så sker det väldigt ofta berättar eleverna. Att läsa tillsammans har många vinster. Det medför inte bara att alla får ta del av samma text och ingå in en läsgemenskap utan också att de efter läsningen kan få ta del av varandras olika tankar och perspektiv. De får också genom den kollektiva läsningen (som läraren leder) syn på vilka lässtrategier som kan vara användbara för att förstå texterna.
I slutet av den här undervisningen får eleverna i uppdrag att återberätta fabeln för någon i sin närhet, antingen en familjemedlem, en kompis eller kanske för en främling under veckan. Nästa vecka när vi träffas ska det bli spännande att höra vem de har berättat fabeln för och vilken betydelse de tror att återberättandet av storyn har på deras egen förståelse och lärande.
På Youtube hittar ni inspelningar där Wangari Maathai själv läser fabeln.
