Sustainable Poetry

Barns och ungas röster för en hållbar framtid

Poeter firades på ForshagaAkademin!

Hassan Haidarys dikt Jag är trädet har blivit utsedd till ett av de 17 vinnande bidragen i årets poesitävling. Stort grattis!

Dagen innan påsklovet firades poeterna på språkintroduktionsprogrammet eftersom de under läsåret skapat poesi för en hållbar framtid. Hassan Haidarys dikt “Jag är trädet” blev ett av de 17 bidrag som valts ut av juryn och kommer att ingå i e-poesiantologin “Drömmar för en hållbar framtid – av barn och unga”.

Vinsten firades med fika och besök av skolans rektor Fredrik Ernfridsson som överlämnade diplom och blommor. Vilken glädje! Hassan är mycket engagerad samhällsfrågor och berättade att han vill kunna påverka andra människor till att vara snälla mot träd. Det är hoppfullt! Läs mer om firandet, ta del av deras inspirerande arbete lyssna till deras värdefulla dikter i bloggen Framsteg i svenska.

Jag är trädet – Genom en jag-identifikation med trädet förmedlas flera viktiga och mäktiga känslor – uthållighet, styrka, att vara ett med naturen. Eftersom träd ofta får styrka på foten vid samhällsutbyggnad, är det viktigt att vi påminns om att ta hand om träden.

Utdrag ur juryns motiveringar

Vi behöver kultur, hopp och framtidstro

Pandemin stängde ner kulturlivet. Vi behöver kultur. Vi behöver hopp. 

Hemmakultur, SVT

I SVT:s satsning “Hemmakultur” framträder temat hopp genom tjugo olika verk inom områdena poesi, konst och dans. Bland annat läser Jason Diakité sin översättning av Amanda Gormans dikt “Berget vi bestiger”. Den får bli avslutet på den gemensamma läsningen av boken “En droppe midnatt”. Under tiden vi läst boken (i kursen svenska 2) har vi parallellt läst och samtalat om Amanda Gormans dikt “The Hill We Climb” och Maya Angelous dikt “Still I’ll Rise”. Eleverna har dessutom skapat egna dikter som gestaltar deras drömmar för en jämlik värld.

Vi fortsätter att nyfiket utforska temat hopp genom att ta del av fler verk i “Hemmakultur” och kopplar innehållet till poesiutmaningen; “Tankar om demokratins framtid – av 100 barn och unga” Vi samtalar om ordet hopp – ett litet ord med ett stort innehåll. Därefter får eleverna välja ut några verk, jämföra och analysera – tillsammans leta samband och mönster i verken.

Vi avslutar med “Vårvisa” av Karin Boye (uppläst av Hamadi Khemiri), vilket blir en förträfflig övergång till vår fördjupning i litteraturhistoria och mötet med Karin Boyes liv och författarskap. Tillsammans lyfter vi hopp om förnyelse och använder fantasi, kunskap och kreativitet för att skapa hoppfulla dikter om demokratins framtid.

Jag hör min framtid till.

Jag tar mig rätt att växa nu

som rotens krafter vill.

Ur “VÅRvisa” av Karin Boye

Hur kan man använda poesi för att lära barn och unga om hållbar utveckling?

Sustainable Poetry handlar om att använda poesi för att lära barn och unga om hållbar utveckling och inkludera dem i demokratiska lärprocesser där deras röster når långt utanför klassrummets väggar i syfte att bli hörda för en hållbar framtid. Antologin Didaktiska perspektiv på hållbarhetsteman i barn- och ungdomslitteratur av Corina Löwe och Åsa Nilsson Skåve (red.) lyfter bland annat fram “den komplexa och mångtydiga poesin” som ett välfungerande sätt att närma sig hållbarhetsfrågor.

I bokens första kapitel “Didaktik, estetik, antropocentrism” – ekopoesi för barn” delar Emma Tornberg med sig av hur vi genom poesi kan lära barn och unga om de hotande klimatförändringarna. När det inte fungerar så väl med pekpinnar, hittar vi en väg genom poesin. Den talar till våra hjärtan, frambringar starka känslor och erbjuder samtidigt inga enkla svar. Läsaren äger tolkningsföreträdet och kan känna efter som hen vill eller som det förmedlas i boken;

Kanske kan därför den komplexa och mångtydiga poesin fungera väl: en typ av litteratur som inte skriver sin läsare på näsan, som kan frammana starka känslor inför ett tema samtidigt som den kan upplysa om sakförhållanden, som kan möta sin läsare där hen är och låta hen själv ta till sig det som är viktigast för just hen: en källa att ösa ur men inte att drunkna i.

sid. 21

Kapitlet berör ekopoesi med exempel ur Ingrid Sjöstrands och Ulf Starks verk. Ekopoesi kan kortfattat beskrivas som “poesi som intar en estetisk hållning till miljöfrågorna”. Fältet ekokritik lyfts fram, därefter aktivism som didaktik och slutligen några diktanalyser som kan inspirera. Kapitlet berör också det viktiga barnperspektivet som är centralt i Sustainable Poetry, dvs. att minska ojämlikheten i barnlitteraturen. Det är vuxna som skriver för barn; “den som har makten skriver åt den maktlösa” (sid. 20). De diktanalyser som lyfts fram är intressanta att ta del av och kan inspirera lärare till undervisningsupplägg med givande samtal med barn och unga om människans relation till djur och natur samt om hur vi kan ta ett gemensamt ansvar för vår gemensamma framtid. Som det förmedlas i boken är det viktigt att hjälpa barnen och eleverna att tolka och samtala om budskap och dikternas olika lager.

Förutom ekopoesi så finns det andra spännande berättelser och genrer att utforska i boken. En bärande idé är att designa en undervisning som fördjupar elevernas kunskaper om hållbar utveckling samtidigt som estetiska upplevelser som bearbetas i ett samskapande perspektiv erbjuds. Att ta del av berättelser är ett givet inslag i ämnet svenska, men öppnar också upp för ämnesövergripande samarbeten. Ekologi i dramatiken, bilderboken som läromedel, matmotiv i framtidsskildringar, glokalitet, naturvetenskaplig kunskap och litteraturundervisning och mycket mer. Boken är inspirerande och ger många intressanta uppslag som utgångspunkt för att skapa hållbar poesi tillsammans med barn och unga.

Genom berättelser formar vi vår förståelse för världen och skapar sammanhang och framtidsvisioner.

sid. 9

Sida 3 av 134

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén