”Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.” (ur ”Aniara” vers 26)
Vad händer när vi pressar jordens system för långt, och hur märks naturens gränser i vår vardag? Det var en fråga som bästa miljöpedagogerna Rustan Nilsson och Ann Nerlund (som bland annat skapar fantastiskt innehåll i ”En riktigt sopig podd”) berörde under föreläsningen på poesifestivalen i Trelleborg. I föreläsningen fick eleverna ett möte mellan fakta och känsla och en guidad resa genom de planetära gränserna och hur allt hänger ihop. Med hjälp av diktens språk gav de liv åt det som annars riskerar att bli siffror och kurvor. Det blev en föreläsning för våra gymnasielever, och blivande beslutsfattare, som vill förstå mer och tror att ord kan förändra hur vi ser på världen.
Jag är lärare i svenska och blev eld och lågor eftersom manuset var inspirerat av det fantastiska verseposet ”Aniara” av Sveriges portalgestalt inom svensk litteratur Harry Martinsson. Nu har jag fångat in elevernas förståelse av föreläsningen och byggt vidare på temat i min undervisning. Eleverna som lyssnade till föreläsningen ska få läsa ett utdrag ur detta magnifika verk. Jag har planerat att sätta verseposet i vår tid med koppling till den snabba tekniska utvecklingen, det etiska perspektivet och vårt gemensamma ansvar att skapa en hållbar framtid. Här kan vi få berikande samtal om mänsklighetens riktning, teknikens roll och vad som kan hända om vi tappar riktning…
Det är så klart en utmaning för mig som lärare att få eleverna nyfikna och intresserade av ett klassiskt verk från 1956 som dessutom verkligen kräver sin läsare. Idag har vi en läsutmaning, det vill säga att bara få unga att läsa, men jag tror att nyckeln finns gömd i dessa tidlösa klassiker. En förstörd jord – klimatfrågan blir konkret – de existentiella frågorna hamnar i fokus. Det lekfulla språket tar språk och litteraturundervisningen till en helt annan nivå:
”En poetissa uppstod i vår värld
och hennes sångers skönhet lyfte oss
ut ur oss själva, högt till andens dag.
Hon gyllenströk vårt fängelse med eld
och sände himlen in i hjärtans hus
förvandlade vart ord från rök till glöd” (Ur ”Aniara” vers 48)
Här utmanas jag som lärare att fånga deras uppmärksamhet! Vad jag kan läsa i elevernas utvärderingar så har den redan fångats genom Rustan och Anns föreläsning på poesifestivalen – så nu ligger det i min didaktiska skicklighet att bygga vidare för att hålla glöden levande. Jag har som vanligt valt storytelling som pedagogiskt verktyg och låter eleverna åka med på rymdfärden och få känna hur de slits mellan hopp och förtvivlan för att sedan ändra slutet – istället för att allt går åt helvete – får de utforska alternativa framtidsbilder. Jag ska också försöka få eleverna att imitera Harry Martinsson stil.
Text och bilder: Maria Glawe