Kärlek för en hållbar framtid

Jag skriver begreppen utopi och dystopi på tavlan och låter mina högstadieelever brainstorma kring begreppen. De radar upp dystopiska tankar kring vad som händer om AI tar över världen eller om vi inte lyckas att få stopp på den globala uppvärmningen, det blir också många tankar om krig och fred i världen, jämställdhet, rättvisa och att få vara sig själv. I de positiva framtidsvisionerna finns fred och frihet, utrotad fattigdom, biologisk mångfald men också drömmar om en egen familj. Det handlar inte bara om klimat, resurser eller framtida generationer – utan om relationer. Till jorden, till varandra och till oss själva. 

Vi fortsätter att ta oss an årets kärlekstema genom att läsa, vi börjar med noveller som “14:e februari” av Jonas Karlsson och “Den första kärleken” av Tage Danielsson. Vi diskuterar uttrycket “att visa kärlek till sin nästa”.

Nu har det blivit dags att kliva in i poesins värld. Jag har valt ut två förslag på teman för eleverna att jobba med. Det första temat är “brev till mitt ofödda barn”, det andra temat är “mitt brev till statsministern”.

Den första dikten som vi läser blir Anna-Maria Lenngren “Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon” (1798), språket gör att det tar sin tid att komma igenom dikten, vi kör gemensam högläsning och stannar upp där det behövs. Passager som 

Med läsning öd ej tiden bort,

vårt Kön så föga det behöver;

och skall du läsa, gör det kort,

att såsen ej må fräsa över.

och

Var mänska, Betti, är en bok,

lär dig att fatta rätt dess värde;

och minns att oftast av en tok

den vise någon visdom lärde.

fastnar hos eleverna och de återkommer till dessa flera gånger även under kommande lektioner, fnissar åt språket, diskuterar, frågar och funderar.

Nästa lektion tar vi oss an Märta Tikkanens version “Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon” (1978). Här är språket mer modernt och lättillgängligt, texterna engagerar. Eleverna får jämföra både innehåll och språk mellan Tikkanens och Lenngrens version. Hur skulle man vara som kvinna? Vad är fortfarande aktuellt i vår tid och vad har förändrats? Nu plockar jag även fram ett textutdrag ur Mia Skäringers text “dotter av vår tid” (2016), eleverna jobbar i par och återigen får de jämföra innehåll och språk i de tre texterna från olika tider. Det blir en sådan där lektion när både jag och eleverna tappar tiden, tankarna bubblar och diskussionerna går höga. 

Vid det här laget börjar eleverna verkligen bli varma i kläderna kring temat. Mitt nästa förslag på tema att skriva om är “brev till statsministern” (eller någon annan makthavare). Vad kan makthavarna göra för att bidra till kärlek för en hållbar framtid, vilka önskningar har ni att lämna vidare till de som har makten/till de vuxna? 

Temat introduceras med Timbuktus låt “Ett brev”, den är skriven för ca 20 år sedan. Vad har hänt sedan dess? Vilka saker som tas upp i låten kan vi känna igen idag? Det visar sig vara ganska många. Eleverna får fundera på vilka saker som Timbuktu hade kunnat skriva om ifall han ville skriva om låten idag. Tidigare under hösten har eleverna läst Jonas Hassen Khemiris text “Öppet brev till Beatrice Ask”, nu återkopplar vi tillbaka till den texten. Eleverna får också möta ett kort utdrag ur årets nobelpristagare László Krasznahorkais bok “Herscht 07769” – jag högläser korta utdrag, bland annat det här stycket:

“han hade ställt sig där mer än en timme i förväg, i väntan på att det första tåget från Orlamünde skulle anlända till Kana, eftersom han inte hade kunnat sova en blund på hela natten, han var rädd att försova sig och missa tåget, dessutom snurrade hans stora uppgift i huvudet, och tumlade runt kastade sig från sida till sida när han oavbrutet formulerade de rätta orden som han snart skulle framföra till fru Merkel, personligen – kort! helt kort!”

Utdraget blir en utmärkt utgångspunkt för att resonera kring språket och texten. Hur hittar man de rätta orden? Hur gör man för att formulera sig kort om något som känns livsviktigt? Vilken skillnad gör det för läsaren om jag formulerar mig långt eller kort? Sist men inte minst pratar vi såklart om Krasznahorkais ovilja att använda punkt (och skiljetecken överhuvudtaget i vissa verk) och stor bokstav. Vi jämför det med dikter och prosa. Många av eleverna stannar kvar i klassrummet efter lektionen och läser sina egna och andras dikter som finns uppsatta på väggen. Hur har vi gjort? Hur skiljer sig språk och skiljetecken i våra dikter jämfört med om vi skriver en novell?

Nu är det dags att äntligen sätta pennan mot pappret, eller kanske snarare fingrarna mot tangentbordet för att börja skapa egna dikter. Det går snabbt att komma igång, i princip alla har en ganska klar bild av VAD de ska skriva om. Jag ser under arbetets gång att flera elever också tagit hjälp med HUR de ska skriva genom att använda dikten “Till min kära dotter, ifall jag hade någon” som en förebild, men i en egen modern tappning klädd i sina egna ord.

 Jag låter den här sista versen ur en elevdikt få avsluta den här texten,skriven med utgångspunkt i elevens egen verklighet, med egna ord och med tydlig inspiration från “Till min kära dotter…” har eleven skrivit några goda råd inför högstadietiden till sin framtida dotter (ifall hon får någon)..

…

Du får absolut inte skolka 

för då kommer folk feltolka. 

Var snäll 

annars hamnar du i hell.

Ha tålamod 

drabbas inte av högmod.

Ha kul 

men håll dig borta från strul. 

Med vänliga hälsningar din mamma 

som var typ samma. 

Anja Held Barkskog
Lärare i Svenska och Svenska som andraspråk på Frejaskolan

Var med i läsårets poesiutmaning för barn och unga! Här finns mer information: Delta i poesiutmaningen