Barns och ungas röster för en hållbar framtid

Etikett: Amanda Gorman

“Samtidigt som man är kreativ, så kommer dikten lite av sig självt…”

Vad är det här för liten bok? frågade en elev som på väg in i skolsalen uppmärksammade att det låg ett helt hav av böcker på ett av borden. Det är en liten bok, med ett stort innehåll, svarade jag (läraren), följt av och snart ska vi utforska hur man kan skriva dikter utan att skriva.

Guide till att läsa och skriva poesi är en konkret handbok av Jenny Edvardsson som genom det lilla formatet och det tillgängliga innehållet möjliggör för eleverna att bli nyfikna på att läsa, utforska, och hitta ett sätt att närma sig poesin.

Eleverna i gymnasiet började bläddra i böckerna och småpratade med varandra. Jag avbröt efter en stund och noterade att eleverna var nyfikna på nästa steg. Idag ska vi utforska Black Out Poetry som finns på sidan 20-21, sa jag. I boken illustreras Black Out Poetry med en dikt skapad utifrån Kafkas novell Förvandlingen. Vi pratade om Black Out Poetry; om att utgå från existerande texter, antingen texter man själv skrivit eller texter andra skrivit, både skönlitterära texter och sakprosa för att skapa egna texter. Vi pratade om modelltexten i boken och växlade sedan över till Youtube och inspelningen av Amanda Gormans uppläsning av dikten The Hill We Climb.

Eleverna samtalade om dikten och uppläsningen av dikten. De var imponerade av Amanda Gormans kraft och närvaro. En av eleverna sa; hon är en förebild för unga i dag... De reflekterade och samtalade kring innehållet och budskapet i dikten och gjorde såväl historiska som nutida och framtidsinriktade kopplingar. Dels kopplingar till boken vi läser just nu En droppe midnatt av Jason Diakité dels till rörelsen Black Lives Matter. Efter samtalet fick de läsa dikten på egen hand och välja ut de ord som fångade deras uppmärksamhet eller intresse. Dessa ringades in och alla andra ord stryktes över med en svart penna (de som hade skola hemma och deltog i fjärrundervisning fick testa på och göra samma sak digitalt – fördelen var att det är betydligt lättare att färglägga digitalt…) de som ville skapa ett mönster gjorde det.

Snart växte nya dikter fram, skapade av de ord som haft störst betydelse för var och en. Vi läste dikterna högt och checkade ut med glädje! Att skapa Black Out Poetry är språkutvecklande, roligt och kreativt – dessutom väcker det nyfikenhet kring poesi – en genre som så många upplever som “krånglig och svår”…helt i onödan!

Det bästa med att skriva blackout poetry är att man får skapa en ny dikt och ge en gammal eller en ny dikt ett nytt liv. Blackout poetry är någonting som jag själv tycker är roligt för samtidigt som man är kreativ, så kommer dikten lite av sig självt, det är bara att man formar om orden som en annan har sagt/skrivit. Samt så tycker jag att om man ska börja med poesi så är det blackout man ska börja med, för det är inspirerande och man lär sig lite hur en dikt kan vara uppbyggd och hur man kan skriva för att den ska bli bra.

Elevcitat

Mod, hopp och framtidstro!

”For there is always light,

if only we’re brave enough to see it

If only we’re brave enough to be it”

Ur dikten “The hill we climb” av Amanda Gorman

I dag inleddes fjärrundervisningen med ett samtal om Joe Bidens installation i Washington. Det visade sig att eleverna hade haft annat för sig än att följa ceremonin. Således hade de missat poeten Amanda Gormans uppläsning av dikten “The hill we climb”.

Vi började med att lyssna tillsammans för att sedan övergå i reflekterande samtal. EPA-modellen blev användbar, där varje elev fick reflektera ett kort ögonblick och därefter ansluta till ett digitalt parsamtal (vi använde Breakout rooms) för att sedan åter ansluta till huvudsamtalet. Varje grupp ansvarade för att dela med sig av sina tankar i Padlet (digital skrivyta för samskapande) och på så vis fick de inblick i varandras samtal. Eleverna blev berörda, som så många andra runt om i världen, och var överens om att dikten förmedlar mod, hopp och framtidstro. De hänvisade till olika ord och uttryck, tänkte högt, rörde sig framåt och bakåt i historien, lyfte fram ungas kraft att vara med och förändra, gjorde kopplingar till de globala målen, exempelvis jämlikhet, jämställdhet, fred, inkluderande samhällen osv.

Ytterligare en sak som fängslade eleverna var Amanda Gormans sätt att förmedla dikten. Vi har läst och samtalat mycket om retorik i poesiundervisningen, så eleverna hittade snabbt till betydelsefulla komponenter som det emotionella, det nyskapande och det minnesvärda (jfr. TED).

Vidare drog vi paralleller till boken “En droppe midnatt” som vi läser just nu och elevernas fängslande möte med poeten Maya Angelou och dikten “Still I Rise”; se följande inlägg Dikten i ett critical literacyarbete. Det ena ledde till det andra och snart fördjupades samtalet kring textkopplingar och intertextualitet. Vi pratade om hur andra presidenter före Biden valt att låta poeter inspirera under installationen, exempelvis Maya Angelou som en av dessa utvalda poeter. Dock har ingen varit så ung som Amanda Gorman. Vi blickade ut i medierna och den ena efter den andra notisen berättar om “världens nya favoritpoet”. Dagens samtal ska framöver fördjupas ytterligare med fler spännande texter som skildrar olika perspektiv. Det ska så småningom mynna ut i elevernas egna poesiskapelser – deras drömmar för en ljusare framtid.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén