Eleverna som läser sista året på gymnasiet har samlats i skolan efter en uppfriskande morgonpromenad med podcasten ”Antropocen – människans tidsålder” (Filosofiska rummet) i lurarna. På tavlan möter de orden: hopp och förtvivlan i antropocen – poesi från människans tidsålder samt frågan; vilka blir konsekvenserna av människans framfart?
Med utgångspunkt i podcasten, som tar avstamp i miljöhistorikern Sverker Sörlins bok ”Antropocen. En essä om människans tidsålder”, skapar eleverna en gemensam tankekarta på tavlan. Vad har eleverna fått veta om begreppet antropocen? Vilka oklarheter behöver redas ut? Vilka frågor har väckts? Tavlan fylls med information, frågor och tankar. Samtalet fördjupas kring människans inverkan på planeten och de komplexa utmaningar vi står inför. Vi lyfter in poesin och samtalar om huruvida poesi kan skildra de komplexa samband som utgör människans relation med naturen. I podcasten pratas det om naturlyrik/ekolyrik/klimatlyrik…
En annan planet
än den här är mera trygg
fågel, fjäril, lyft
Dikt av Anna Gerge och fotografi av Martin Kull
Efter en stund övergår vi till poesiläsning. Boken ”Haiku i antropocen” gestaltar den pågående klimatkrisen dels genom haikudikter av Anna Gerge (biolog och konstnär) dels genom fotografier av Martin Kull (fotograf). Eleverna får därefter fantisera och tänka om framtiden. Hur kan vi människor leva utan att dominera jorden? De får egen tid att utforska mer om antropocen och läsa fler dikter dels av Anna Gerge, dels av poeten Jonas Gren. Vi avslutar med en dikt ur ”Antropocen. Dikt för en ny epok”:
Inte stor plats på jorden
Jorden Stor plats
i mig