”Poesi är ingen genre som ska fixas, utan i stället övning i ordens kraft och påverkan. När det gäller att läsa poesi kan sann kritisk läsning göras. […] Abstrakt och konkret i skön förening. Ett makrokosmos i mikroformat” (Parmenius Svärd, 2016, s. 27 i ”Poesididaktik och kulturell hållbarhet – bortom mätbarhetens horisont” av Karolina Pettersson.
Karolina Pettersson, adjunkt i ämnet svenska på Högskolan Dalarna, har skrivit en intressant artikel om poesididaktikens möjligheter ur ett hållbarhetsperspektiv i gymnasieskolans svenskämne och inom svensklärarutbildningen. Bland annat skriver hon om ett innehåll som har likheter med samskapandet inom Sustainable Poetry – ett hållbarhetsarbete i skolan som handlar om att använda poesi som ett sätt att närma sig komplexa samhällsfrågor som saknar fördefinierade svar. I Petterssons artikel lyfts fördelarna med ett ämnesövergripande arbete med poesi eftersom eleverna kan få syn på poesi som genre; olika stilgrepp och uttrycksmedel samt inkluderas i samtal kring samskapandet av en hållbar framtid. Poesin, menar Pettersson, ”kan då fungera som en brygga mellan skolan och omvärlden.” […] Med poesins hjälp kan elever, ”skapa ett förhållande mellan den subjektiva upplevelsen och världen runt omkring dem.”
Visa eleverna dikternas svindlande djup
Pettersson skriver att dikter kan och bör analyseras, men inte endast i syfte att hitta det förutbestämda utan ”för att bredda upplevelsen och för att visa eleverna dikternas svindlande djup.” Dock finns en utmaning. Intervjuade lärare i Petterssons artikel (även i annan forskning) bekräftar att det finns en osäkerhet kring att undervisa i poesi. I artikeln berättas det också hur poesin får stå tillbaka till förmån för de mer prosaorienterade texterna – i synnerhet romanen – som är starkt prioriterad i kurserna i svenska på gymnasiet. En relevant fråga är hur lärare kan bli tryggare i att undervisa i poesi? Pettersson skriver hur poesin ur ett hållbarhetsperspektiv kan utmana gränser snarare än att berätta hur något ska vara. Det är ett intressant förhållningssätt som kan vara vägledande för lärare som vill bli bättre på att undervisa i poesi. Några lärare i studien lyfter även ett annat bekymmer som ofta står i vägen för en framgångsrik poesiundervisning. Det är kravet på mätbarhet…
En viktig del i samskapandet inom Sustainable Poetry är att bidra till lärarnas lärande så att undervisning i poesi med utgångspunkt i hållbarhetsfrågor får ett större utrymme. Petterssons studie är relevant för både verksamma lärare och lärarstuderande och inte minst för lärarutbildare. Pettersson refererar till Alfredsson (2018) som har skrivit The ”effanineffable” weakness of poetry: the duality of bringing poetry into the teacher training classroom. Han diskuterar hur lärarutbildningen kan arbeta för att motverka lärarstudenternas osäkerhet för att undervisa i poesi. Enligt Alfredssons kan poesi ”vara både svår och allvarlig men också enkel och rolig vilket han benämner som poesins grundläggande dualitet.” Det gäller att visa konkreta exempel som kan inspirera, vägleda och undanröja onödiga hinder. Genom projektet Sustainable Poetry skapas förutsättningar för lärare och blivande lärare att undervisa i poesi på ett meningsfullt sätt. Det finns, enligt Pettersson, ”endast ett fåtal studier med särskilt fokus på ämneslärarutbildningen i svenska och ingen vetenskaplig studie verkar specifikt fokusera på poesins roll inom svensklärarutbildningen”. Petterssons förhoppning är att genom artikeln ”Poesididaktik och kulturell hållbarhet – bortom mätbarhetens horisont skapa ett vetenskapligt didaktiskt bidrag om poesiundervisning inom ramen för ämneslärarutbildningen på svenska lärosäten. Sustainable Poetrys förhoppning är att bidra med det praktiknära perspektivet som möjliggör för lärare och lärarstuderande att mötas och dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter till varandra (bidra till beprövad erfarenhet). Genom ett dynamiskt samskapande kan lärare hjälpas åt att skala upp goda exempel i fler pedagogiska rum.
Poesiundervisning handlar om att våga!
Suzanne Parmenius Swärd skriver att ”poesi är ingen genre som ska fixas, utan i stället övning i ordens kraft och påverkan.” Poesi är ”utforskning och upptäcktsresa. Det är lek och experiment. Det är utprövning av känslor och erfarenheter. ” (Ur Övning i ordens kraft – Svenskläraren, 2016). Genom att fler lärare undervisar i poesi kan fler elever närma sig komplexa samhällsfrågor som saknar fördefinierade svar och även få möjlighet att göra sina röster hörda. Parmenius Swärd (2016) skriver vidare att för läraren i svenska handlar poesiundervisning om att våga – våga lita på att poesiskapande leder till språk- och tankeutveckling. I kombination med hållbarhetsfrågor kan det även leda till kunskapsutveckling i olika ämnen.