I arbetet med att dissekera en 80 år gammal roman så skapar vi relationer, förståelse och uppskattning, i viss utsträckning för boken, absolut men även för varandra.
Sten Ivarsson, mediatekssamordnare på Söderslättsgymnasiet
Ett av skolbibliotekens viktiga uppdrag är de läsfrämjande aktiviteterna för att främja elevers litteracitetutveckling och väcka nyfikenhet och intresse för läsning. I det här exemplet berättas om ett läsfrämjande samarbete mellan undervisande lärare i svenska och skolbiblioteket på Söderslättsgymnasiet – med fokus på att stimulera pojkars läsengagemang kring klassikern Kallocain av Karin Boye.
Gruppen som består av bara pojkar läser på yrkesprogram och har valt svenska 2 som I-val. Under en period inom ramen för ett framtidstema inom Sustainable Poetry har de tillsammans med läraren i svenska och en lärarstuderande utforskat litteraturhistoria inriktning modernismen, läst poesi och skrivit egna dikter, läst Kallocain av Karin Boye, samtalat och gjort presentationer om dystopier och postapokalyptisk fiktion, spanat efter nya idéer inom film och spelindustrin, samt gjort en podcast om Karin Boyes liv, författarskap och dikter. Boksamtalet i skolbiblioteket som är i fokus i det här inlägget har bland annat syftat till att öppna vägar till läsningen, stärka pojkarnas läsaridentitet och förbättra attityder till läsning. Eleverna behöver möta många olika läsande förebilder under utbildningens gång. Genom samskapande kan vi som arbetar i skolan visa eleverna hur givande och viktig läsningen är.
Sten Ivarsson, mediatekssamordnare på Söderslättsgymnasiet i Trelleborg, som haft boksamtal med pojkarna skriver; “Nu för tiden finns det säkert fler som kan känna att det finns ett visst stigma när det kommer till ”tonåringar” generellt och tonårspojkar specifikt.” De är som de är och beter sig som de gör, men sedan blir det inte så mycket mer av den saken, förklarar Sten Ivarsson. “Precis samma sak skulle man kanske kunna säga om biblioteken, speciellt skolbibliotek. ‘På biblioteket lånar du böcker’ och så är det bra med det, inga följdfrågor.” I vidare förklaring framgår att de stereotypa bilderna blir mer nyanserade genom ett nära och välutvecklat samarbete mellan undervisande lärare och skolbiblioteket – med fokus på det medmänskliga samtalet och att tillsammans skapa nya literacyupplevelser för eleverna.
“Jag har återigen fått möjligheten att arbeta tillsammans med Marias elever och det är här vi kommer till det absolut roligaste i hela processen, det relationsskapande arbetet. När vi delar en upplevelse behöver inte det betyda att vi upplever den på samma sätt, att vi lär oss samma saker eller ens värderar den lika. Det behöver inte betyda att vi samtidigt upptäcker samma saker och visa nyanser gå vissa av oss helt förbi, samtidigt som andra kan uppleva dem som helt centrala för själva upplevelsen. Det är här vi möts i ett boksamtal. Ett medmänskligt samtal där målsättningen inte reduceras till produktionen av data utan istället handlar om vår förmåga att resonera, kommunicera och interagera med varandra.”
När Sten Ivarsson får ta del av elevernas utvärdering av boksamtalen står två saker klart för honom; dels har eleverna fått en ny förståelse för skolbiblioteket och vad det kan stå för, dels har Sten fått en mycket bättre bild av eleverna, ni vet de där ”tonåringarna” och hur fantastiska de är. “Det är det som är så häftigt med boksamtalet”, berättar Sten Ivarsson och avslutar med att säga; “I arbetet med att dissekera en 80 år gammal roman så skapar vi relationer, förståelse och uppskattning, i viss utsträckning för boken, absolut men även för varandra.”
Genom ett nära och välutvecklat samarbete mellan skolbibliotekarien och läraren kan bådas kompetens komma till sin rätt och stärka elevernas lärande och utveckling. Att ge elever varierade möjligheter att samtala, interagera och diskutera med andra om det lästa främjar inte bara läsengagemang utan skapar också en gemenskap kring det som ska läras. Det här är särskilt viktigt när eleverna ska lära sig något som upplevs svårt eller något som de inte har så många referenser till, exempelvis att läsa klassiker som Kallocain, läsa poesi av Karin Boye och att utforska litteraturhistoriska epoker som modernismen. Det som balanserat det hela på ett framgångsrikt sätt är att sätta allt det här i en tematiserad undervisning -i ett framtidstema -som eleverna kan relatera till och dessutom koppla innehållet till något de är förtrogna med som i det här exemplet är dystopi inom film och postapokalyptisk fiktion inom datorspel. Det är särskilt viktigt att eleverna kan engagera sig i lärandet på olika sätt utifrån sina förutsättningar och behov. Många pojkar föredrar de aktiva och kreativa inslagen och att få lära tillsammans i en gemenskap, vilket vi bland annat gjort genom ett nära och välutvecklat samarbete med skolbiblioteket (Läs Ingela Åhslund & Lena Boström (2021) Hur gör vi med pojkarna? – Om didaktikens betydelse för en likvärdig skola; Zimmerman, Fredrik ( 2022) Nya vägar till en likvärdig skola – Hur teorier om antipluggkultur leder fel och vad vi istället kan göra för att fler pojkar ska lyckas i skolan).
I Sustainable Poetry arbetar således skolbibliotekarier nära lärare och elever med syfte att vara en pedagogisk resurs i undervisningen och därmed stärka elevernas lärande, utveckling och välmående. Vi tar således ett gemensamt ansvar för det läsfrämjande arbetet i syfte att stärka elevers litteracitetutveckling och att väcka nyfikenhet och engagemang för läsning. Det är betydande för ett livslångt lärande och för att bli medskapare till en hållbar framtid.
I undervisningen var det även möjligt att välja den lättlästa-versionen av Kallocain och lyssna på boken för de som behöver det. Eleverna fick resonera sig fram till sitt bokval och arbeta med smarta-läsmål under läsprocessen.