“Jag tänker på fjäderpennor, rullade papper och människor i typ kjol och konstig hatt” – elevcitat

Det är sorl i rummet, förväntansfulla elever har samlats efter jullovet för att bli medskapare till en ny spännande termin. Den här terminen är det bland annat fokus på att fördjupa arbetet med poesiutmaningen i Sustainable Poetry och bland annat få till den internationella dimensionen i undervisningen. Läraren hälsar alla välkomna med “Lärarpoesi”. Den första dikten som förmedlas heter “God morgon alla mina elever!” och är författad av läraren och läromedelsförfattaren Kerstin Dahlin. Dikten finns i boken “Undervisning som utmanar och stöttar – tankar och idéer för en utvecklad undervisning”. (Kerstin driver också den uppskattade FB-gruppen “Utmanande undervisning.”)

Idag ska vi lära oss en massa spännande saker.

Vi ska läsa och diskutera. […]

Vi ska förundras och förvånas. […]

Vi ska upptäcka och förstå lite mer

av den stora, förunderliga

världen omkring oss.

Bara för att vi vill och för att det är roligt att lära och kunna saker. […]

Vi struntar i alla färdiga lektionsmallar,

alla uppstyckade matriser, […]

alla färdigutvecklade resonemang, […]

Vad ska vi med dem till?

Vi är upptagna

med att lära. […]

God morgon alla mina elever!

Nu upptäcker vi världen!

Fånga in elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter

En viktig sak i uppstarten av ett nytt arbetsområde är att ta reda på vad eleverna redan vet om innehållet som är i fokus samt fånga in deras olika kunskaper, erfarenheter och behov. Det bildar underlag för undervisningsdesignens nästa sekvens. Vad tänker eleverna i åk 1 på bygg- och anläggningsprogrammet om ordet poesi? När läste de en dikt senast? Och kan de minnas att de skrivit en egen dikt eller arbetat med poesi i grundskolan? Eleverna fattade tangenterna och började skriva på en digital skrivyta; se bild. Genom att alla elever skrev samtidigt fick de möjlighet att se varandras tankar om poesi och tidigare erfarenheter växa fram. Alla svar är anonyma, vilket kan underlätta att komma igång och våga dela med sig. Det var minst sagt varierade svar om vad eleverna tänker om ordet poesi, likaså vilka erfarenheter de har av att läsa och skapa poesi. Mångfalden blommar ut i rummet och ger läraren en spännande utmaning att designa en undervisning som tar hänsyn till elevernas skiftande intresse, förutsättningar och behov. Medan en elev tänkte på “fjäderpennor, rullade papper och människor i typ kjol och konstig hatt” tänkte en annan på “olika poesier om klimatet och hur man ska få en hållbar framtid”. Ytterligare tankar var att poesi är: “något som rimmar”, “en text med dina tankar”, “något som har en djupare mening något med betydelse eller något man vill förmedla till en större grupp människor”, “något flummigt”, “något svårt. En utmaning och något som jag haft svårt att lära mig innan. Men ser fram emot att lära mig det nu.”

“Jag tänker på romantiska brev när jag hör ordet poesi.” – elevcitat

Eleverna får syn på att de har olika tankar om poesi. Likaså att de har olika erfarenheter av att läsa och arbeta med poesi. Allt från att inte alls ha arbetat med poesi till att ha arbetat en hel del med poesi, bland annat olika poesiformer som till exempel haiku. Ett gemensamt mönster bland elevernas svar blev synligt – för samtliga elever var det länge sedan de läste en dikt och för de allra flesta var innehållet glömt sedan länge.

Padlet – Elevernas tankar och erfarenheter

Var beredd när dikten kommer till dig – Om att skapa rum för det oväntade

När dikten kommer till dig var beredd, skriver poeten Brita af Geijerstam, vilket är ett budskap som förmedlas till eleverna. Precis som i mötet mellan människor vill dikter både bli hörda och sedda. Emil Jensen börjar höras i bakgrunden “Jag tänker på det mer och mer…”Eleverna lyssnar aktivt, skärper blicken och tar emot dikten “Det är samma värld, exakt samma värld”. Längst bak i rummet hörs elever som upprepar orden “Det är samma värld, exakt samma värld.”. Kanske är det upprepningen som fångar deras uppmärksamhet eller så är det kontrasterna? Kanske är det Emil Jensens förmåga att förmedla poesi så att det berör? Kanske är det allt på en och samma gång och mycket därtill? Eleverna uppmanas att byta ut Emil Jensen och placera sig själva på scen och ta reda på hur det känns att stå inför publik och berätta hur de vill se framtiden på hållbar väg. En elev är snabb med att uppfatta den kommande utmaningen; “Vänta här, menar du att vi ska stå på scen och läsa dikter inför publik? Där går gränsen,” fortsätter eleven och fler elever hänger på protesten. “Det ska vi göra när det är poesifestival i mars”, svarar läraren med glädje, “pepp” och förväntan i rösten. Det är gott om tid att lära inför den utmaningen.” Poesiuppläsning på scen är ett lärorikt och spännande sätt för eleverna att utmana sina rädslor och utveckla förmågan att muntligt förmedla inför en grupp. Det är dessutom ett bra sätt att få eleverna nyfikna på hur de kan förhöja texters kvalitet med olika stileffekter/stilfigurer. Läraren lugnar de oroliga eleverna med orden; “om det mot förmodan är någon som inte vill eller vågar läsa inför publik – så hjälps vi åt. Alla röster ska få höras! Vi gör det tillsammans!”

Avslutningsvis får eleverna veta att de framöver ska få vara delaktiga i samskapandet av årets poesifestival i Trelleborg och att de genom digitala videomöten ska få möta elever i andra länder som också arbetar med läsårets poesiutmaning och som också kommer att fira World Poetry Day den 21 mars. Den här undervisningssekvensen stannade nog kvar ett tag hos eleverna. Inte minst skapades rum för det oväntade. Fortsättning följer…