[…] Den där fläcken precis under mitt högra pekfinger till exempel, är fortfarande vit. Fläcken jag som åttaåring så innerligt bad om att den skulle växa för att helst täcka hela min kropp. Gör mig vit (s.99). Gymnasieläraren Alice och eleverna på introduktionsprogrammen på Söderslättsgymnasiet har läst ett utdrag ur boken “En droppe midnatt”, samtalat och skapat dikter tillsammans.

Kapitlet som vi läste heter ”Raspoesi”. Efter gemensam högläsning i det digitala klassrummet (fjärrundervisning i gymnasiet) med runt 28 elever valde vi att skriva en dikt tillsammans.

Alice

Eleverna hjälpte varandra och bidrog till att det blev en språkutvecklande undervisning där alla fick göra sina röster hörda.

Först och främst pratade vi om kapitlet vi hade läst. Vi diskuterade och försökte tala utifrån erfarenheter och om hur vi vill att världen ska förändras. Med andra ord hur kan vi göra för att komma bort från allt som har med skillnader att göra bland oss människor. Genom att diskutera motsatser, ett historiskt perspektiv, etik och moral men även etnisk bakgrund kom vi fram till dikten ”Vi”. Här följer ett utdrag ur dikten.

Alice

Vi gör ordning i hela världen

Vi är starka och svaga tillsammans

Vi måste sprida kärlek och respekt

Vi måste ta hand om varandra

Vi måste visa vägen för varandra

Vi är världen

Eleverna utmanar varandra och samskapar för en jämlik värld

Eleverna på IM skrev en hälsning och delade med sig av dikter samt lämnade över “stafettpinnen” till elever på fyra olika program: ekonomiprogrammet, barn- och fritidsprogrammet, vård- och omsorgsprogrammet och handel- och administrationsprogrammet. Nu är det deras tur att läsa kapitlet “Raspoesi” och gruppvis samtala, skriva hälsningar och dela dikter som de skapat såväl tillsammans som på egen hand. Dikterna handlar om deras drömmar för en jämlik värld. De börjar att skapa gemensam dikt i grupper (vi använder oss av Break Out Rooms) för att sedan arbeta vidare med en egen dikt. Fortsättning följer…