Nyligen fyllde Barnkonventionen 30 år och från och med januari 2020 är det lag på att tillvarata barns rättigheter enligt konventionen. I Sustainable Poetry arbetar vi engagerat i vardagen, tillsammans med barn och unga som aktiva medskapare, för att öka kunskapen om att barn och unga är egna individer med egna rättigheter och att barns och ungas bästa alltid ska komma i främsta rummet! De har rätt att komma till tals, bli lyssnade på och få ta plats kring viktiga frågor som rör deras liv här och nu och i framtiden.
Under hösten fokuserar vi extra på tema psykisk hälsa och en del i lärprocesserna är att eleverna får möta författare, inspiratörer och entreprenörer som inspirerar unga att hitta den inre drivkraften och att använda inneboende kreativitet för att ge röst, ta plats och skapa förändring för sig själva, men också för vårt gemensamma bästa. I samband med varje föreläsning har vi avslutat med elevernas kreativa poesiskapande och Afternoon Tea.
I går fick eleverna lyssna till Kimberley Ahlström som själv upplevt psykisk ohälsa genom en svår barndom, där både cancer och alkoholism var ständigt närvarande. Föreläsningen var gripande och mäktig, som eleverna uttryckte det. Det var glädje och sorg på samma gång och fullständigt fängslade för såväl ungdomar som vuxna. Föreläsningen skildrade en utsatt flickas kamp för att få må bra, kunna växa upp i trygghet och förverkliga sina drömmar. Parallellt skildrades hennes starka kärlek till hennes mamma och mormor. Vi fick följa med på en resa genom tid och rum, från mörker till att se ljuset i tunneln; från barndom till vuxenliv; som i en omtumlande berg och dalbana tur fylldes vi av blandade känslor.
Kimberley valde livet och använde sin konstnärliga förmåga som ett sätt att få andrum, nya perspektiv och för att göra sin röst hörd. Jag rördes till tårar när hon tog fram sina balettskor ur väskan, höll upp dem framför sig och med stor inlevelse berättade hur hon fick prästen att “tappa hakan” under hennes mammas begravning. Momentet hade kommit då hon skulle ta farväl av sin mamma vid kistan. Iklädd en royalblue kort klänning med guldfärgade detaljer och vita höga “klackaskor” chockerade hon hela församlingen genom att ta farväl av sin mamma med det som hennes mamma gillade allra mest. Hon satte igång Spotifylistan hon skapat tillsammans med sin mamma, sparkade av skorna och började dansa balett runt kistan… Magiskt!
Kimberley berättade vidare hur hennes livshistoria inspirerat henne i målandet av tavlor, i skrivandet av diktsamlingen “121 Tidlösa dikter” och hennes kommande självbiografi. Genom att föreläsa för unga vill hon inspirera fler att våga skriva och dela med sig. Vi bär alla på en historia! Jag tror det är viktigt att dela med sig av det som är jobbigt för att lätta kroppen på känslor som annars låses in inom oss.
MAMMA
Det är den 18 augusti idag.
Men det vet du om.
Tiden spelar längre ingen roll för dig,
eller gör den det?
Jag tittar upp och minns.
Du lyser med din närvaro i alla färger.
Jag ser dig.
Det var den 18 augusti då.
Denna dag gick du iväg, din väg,
ovan regnbågen.
Idag fem år senare påminner du mig
om den finaste gåvan du gett mig.
Du visar mig din kärlek.
En kärlek i regnbågsfärg.
Jag ska måla hela världen med dem,
älskade mamma.
Kimberley visade sin sårbarhet som en väg för eleverna att se möjligheterna i den egna drivkraften, om att förändra utsikterna och själv få skriva slutet på berättelsen. Sustainable Poetry ger barn och unga möjlighet att dela sina innersta tankar och känslor genom dikter som kan göra skillnad för människor och för planeten. Ord som berör, gör skillnad och skapar en känsla av gemenskap.
Naturligtvis
När naturen talar, lyssna.
Naturen lever i dig.
Du är naturen.
