Jag minns fortfarande hur provocerad jag blev när jag läste om vilka låga förväntningar som kan förekomma kring pojkars läsning och läsutvecklingsmöjligheter på yrkesprogram. Det fick mig praktiskt taget att se RÖTT och ta mig an en extra klass trots att jag egentligen inte hade utrymme för det i min tjänst. Sagt och gjort och så var äventyret igång. Jag hade siktet inställt på att få fart på pojkarnas läsutveckling och bland annat utmana med en litterär genre som i stort sätt var helt främmande för samtliga pojkar – Alla utom en.

Det var morgon och eleverna satt förväntansfulla och väntade på mig i skolsalen. Framför sig hade de en gul post it-lapp. Jag inledde med ordet POESI stort på tavlan och förmedlade frågan; vad tänker du när du hör ordet poesi? De reagerade livligt och började sucka. Jag insisterade på att de just då skulle hålla känslan för sig själv och skriva ner den på lappen. Under insamlingen kastade jag snabbt ett öga på lapparna och hann tänka; måtte det svänga snart. Jag fäste de anonyma lapparna på tavlan och läste upp alla högt. Det var tyst i skolsalen; samtliga 26 pojkar inväntade med spänning att få ta del av den tuffa utgångspunkten. Min röst ekade av negativa kommentarer: tråkigt, värdelöst, för nördar osv. till vi tillsammans såg ljuset i tunneln. Bland lapparna fanns en tanke som stack ut – intressant. Det räckte för mig. Nu kör vi, tänkte jag! Det skulle så klart bli en tuff utmaning…

Min avsikt var aldrig att få pojkarna att älska poesi, men jag ville utmana mig själv som lärare genom att inte sluta försöka “skruva till” undervisningen så att deras bild av poesi åtminstone skulle förändras; från att vara något de upplevde som värdelöst till något berikande på olika sätt för var och en.

Ett av mina starkaste ögonblick under poesiäventyret var då vi hade kommit en bit i arbetet och jag introducerade Tomas Tranströmers poesi. Tanken var att vi längre fram skulle skapa haikudikter med koppling till hållbar utveckling. När jag en tidig morgon gick in i skolsalen hade jag bestämt mig för att det skulle bli storslaget; alltså min förmedling av Tranströmers Romanska bågar. Med stor inlevelse, högt och tydligt och med bestämda steg, fångade jag allas uppmärksamhet. Åter igen var det tyst i skolsalen och alla blickar riktades mot mig:

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt /…/ Skäms inte för att du är människa, var stolt! /…/ Du blir aldrig färdig och det är som det skall.

utdrag Ur Romanska bågar av Tranströmer

Det blev inte bara en fängslande upplevelse för pojkarna utan utmanade deras tänkande och min förmåga att inte tappa deras uppmärksamhet. Behovet av att “packa upp” texten tillsammans för att stärka läsförståelsen var uppenbar, likaså att gå igenom verktygen för att tolka dikten på både en ytlig och djup nivå. Frågor som exempelvis: vilka handlar dikten om?, var utspelar sig dikten?, vad händer i dikten? och vem är diktens berättare? användes för att förstå handlingen, därefter väntade den stora utmaningen som pojkarna parvis skulle ta sig an, det vill säga att tolka och bli medskapare i texten. De letade nyckelord, fångade in känslan och budskap; vad tror ni Tranströmer vill göra med oss som läsare? Vad tror ni är hans avsikter? Vi arbetade bland annat med textkopplingar och i synnerhet text till mig själv kopplingen: vad har diktens budskap för betydelse i mitt liv? Eleverna fick också fundera och reagera på följande påstående; “Du har alla möjligheter inom dig.”

Slutuppgiften gick ut på att skriva en egen dikt. När jag föreslog att eleverna skulle göra som jag gjorde när jag läste Romanska bågar med inlevelse inför hela gruppen mötte jag protester. Det var en helt ärlig och underbar reaktion och dessutom helt ok. Det är ok att inte läsa sin dikt inför hela klassen om det just där och då känns som en för stor utmaning. Det kommer tids nog… Vi hittade en bra lösning genom digitala verktyg. Alla fick i uppdrag att läsa sin dikt med inlevelse och spela in den så att jag kunde ta del av resultatet. Jag minns hur starkt jag berördes av deras dikter. I deras kursutvärderingar framgick att inställningen till både poesi och läsning hade förändrats. Även om de inte läser poesi på fritiden, så bär de troligen med sig känslan av att poesi inte är något främmande som är för somliga och inte för alla. De upptäckte sin inneboende kraft och använde ordens kraft för att göra sina röster hörda, vilket är precis vad Sustainable Poetry handlar om och att ingen ska lämnas utanför!

Denna solskenshistoria resulterade en större nyfikenhet för poesi och att vi tillsammans, genom hårt arbete, fick fart på läsutvecklingen, men också att en av pojkarna fick ge röst kring läsningens betydelse då Bildningsförvaltningen samlade 1400 medarbetare i en stor konferens om läsutveckling. Hans tankar om läsningens betydelse förevigades på ett bokmärke som tillsammans med en bok delades ut till all pedagogisk personal i Trelleborg. På bokmärkets baksida stod dåvarande vision för samtliga förskolor och skolor i Trelleborgs kommun. En vision om stolta elever som tror på sin egen förmåga, kan samspela med andra, har drömmar och mål och fortsatt lust till ett livslångt lärande. Jag behöver nog inte berätta hur stolt han kände sig när kursen var slut. Kanske var det han som inledningsvis skrev att poesi är intressant?

När jag läser böcker får jag en bra känsla. Jag tänker verkligen hur det där lilla kan hjälpa en. Man får nya perspektiv på livet och andra människor.

Elev, Åk1, Söderslättsgymnasiet

Dikten Romanska bågar finns i Samlade dikter 1954-1996 av Tomas Tranströmer. På Youtube finns ett klipp där Tranströmer själv läser dikten.

Maria, Förstelärare på Söderslättsgymnasiet och projektledare för Sustainable Poetry, Trelleborg