vi stirrar upp mot stjärnhimlen och förundras 

finns det annat liv därute är en vanlig fråga

men vi glömmer bort allt liv vi fortfarande 

inte stött på

våra hav med kilometer av kilometer

outforskat liv och ekosystem

i de tätaste skogarna där nya växter och insekter dyker upp

idag har arter som existerat i mina föräldrars samtid 

dött ut på grund av oss

tänker mig att våra ekologiska fotavtryck 

kommer att bli fossillämningar framtida överlevande generationer kommer hugga ut

och studera

det brinner hemma i Sverige 

det brinner i resten av världen

hav försvinner

och sten och betong tar över skogens plats

vi tränger ut allt liv

jag vill inte vara en del av den generationen som till slut stötte pålen i vår planet 

det är vi många som inte vill

vi vill vara den generationen som till slut förstod vikten av en levande planet

vikten av att bevara arter

vikten av att ha levande hav

vikten av skogar med mångfald och inte enfald

vi kommer att bli den generationen som förstår vikten, som redan har gjort det

för om inte vi

så funkar det inte att säga om när

för om inte vi, så ingen annan

för nu är timglaset på väg att rinna ut

 

Hållbar utveckling är Monas hjärta fråga. Med sin poesi berättar hon om fördomarna hon möter som ung, muslimsk tjej. Hon har mottagit följande utmärkelser: Tensta konsthalls textpris 2016 och kom fyra i Ortens bästa poets deltävling i Tensta 2016. Dessutom är hon engagerad i WWFs ungdomsråd och har gett ut  diktsamlingarna ”Andra generationen” och ”Vit, vit, vit”. Den 15/2 inspirerar hon på Söderslättsgymnasiet – det är vi så glada för!